Den stora patrullkampen
Äntligen var det dags igen för vinterns scoutläger Wintercampen i Göransborg. En helg fylld med tävlingsinstinkt, lägerbål och roliga utmaningar. Givetvis var temat OS för årets läger!
Text: Andreas Engström Foto: Sara Ekdahl & Johanna Stenberg
I slutet av januari träffades ett femtiotal scouter och ett tjugotal föräldrar och ledare i centrala Skåne för Wintercampen. Det var andra gången jag var med, men jag förstår att traditionen att hålla scoutläger på Göransborgs scoutgård är betydligt längre än så. En lördag med både snö och tydliga minusgrader träffas vi. Redan strax före 9.30 står scouterna redo ute vid elden nedanför scoutgården. När jag ser mig omkring kan jag ana både trötthet och en viss vilsenhet, men jag skymtar också en nyfiken förväntan hos många barn. Efter välkomsthälsningen är vi igång. En spårrunda inleder, och i Helsingborgspatrullen skämtar vi om hur otippat det är att det hänger wienerschnitzlar i träden för att visa oss vägen. Frågorna är på OS-tema, och scouterna är noggranna med svaren. De vet att varje poäng är viktig i kampen om den åtråvärda förstaplatsen. Spårrundan är bara en första del i ”Patrullkampen”.
Kanelbulle och varm choklad väntar när vi är tillbaka. Efter inkvartering i rummen och en stärkande lunch börjar ”Patrullkampen”. Det är en omfattande lagtävling med en mängd olika stationer och tävlingsmoment. Det är ingen vanlig femkamp precis. Hela området fylls av vuxna som tar emot patrullerna allt eftersom. På ett ställe ska scouterna fira upp sina kamrater en och en i ett högt träd. På ett annat ska scouterna ta sig fram ståendes på en planka uppe på ett par stora tunnor som fungerar som ”hjul”. Hela dagen är vi alla ute – går från station till station. Det gäller att hålla igång för att hålla värmen.
När patrullerna prickat av alla stationer och scouternas ben märks allt tröttare har också mörkret sänkt sig över Göransborg. Vi samlas hela stora gänget för kvällsmat i matsalen. Sällan har en köttfärssås med pasta smakat så bra. Stelfrusna tår och fingrar får sakta tina upp och stämningen är hög bland borden. Kvällen fortsätter med lägerbål, som jag fått lära mig är scouters sätt att avsluta en dag på ett festligt sätt. Riddarsalen i källaren har länge fungerat som plats för Wintercampens festliga kvällsaktiviteter. Det är en öppen scen där både barn och ledare får bidra med lekar, roliga historier eller andra trevligheter. En ledare håller ihop kvällen och växelsången är en viktig del av ett sådant lägerbål.
En andakt avslutar stunden i Riddarsalen. Även om klockan tickat på så är en programpunkt kvar, och kanske är det den viktigaste? Prisutdelningen i Patrullkampen förstås. Högtidligt, men ändå uppsluppet tågar scouter och ledare ut mot den stora eldplatsen där dagen startade. Nu ska den avslutas. Ledarnas facklor leder vägen och gör stämningen på plats mysig, men framför allt spännande. När förstaplatsen presenteras och våra scouter från Helsingborg inser att de vunnit vet glädjen inga gränser. En stund senare, när priset valts och kånkats in i huset, byts glädjen i bestörtning. Förstapriset, en tung och vackert inslagen ”Mystery box” är fylld med tändstickor och frukt.
En lång dag börjar sätta sina spår i scouterna. Trots att den avslutande prisutdelningen väcker både glädje och besvikelse så sänker sig snart lugnet över Göransborg, och trötta scouter får en välförtjänt natts sömn. Wintercampen avslutas på söndagen med frukost, packning och gudstjänst.
