Hon tar över som konfakoordinator

Johanna Truelsen har varit anställd i EFS-kapellet i Lund sedan tidigare, från maj har hon också tagit över ansvaret för konfaarbetet, läs mer om henne här

Text: Johanna Truelsen Foto: Ellen Jensen

Hur känns det första tiden som konfakoordinator?

– Första tiden som konfakoordinator känns spännande. Jag går verkligen in med en ödmjukhet inför uppdraget. Det är lite speciellt att hoppa in i en redan pågående process, men Jenny som har varit koordinator tidigare har gjort ett toppenjobb.

Vad fick dig att söka tjänsten?

– Det är en längtan som har fått växa fram. Jag började arbeta som administrativ koordinator i EFS-Kapellet i Lund februari 2025, det var väl egentligen då som jag insåg att EFS som arbetsplats är helt fantastisk och att administration är något jag tycker är kul. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Vad längtar du efter i konfaarbetet framöver? 

– Unga människor har alltid varit mig nära hjärtat och det är väl kanske det jag ser mest fram emot. Att unga människor ska få ett fint möte med Jesus och få vara i en trygg miljö och gemenskap. Det känns väldigt meningsfullt.

Längtar efter lärjungaträning

I början av året inledde Robert Ortiz sin tjänst på 25% präst i EFS Röke. Lär känna honom här

Text & Foto: Robert Ortiz

Vad ingår i din tjänst i Röke? 

– Jag är anställd på 25% som Ordets tjänare i Röke EFS för att jobba med gudstjänster och ungdomsverksamheten i församlingen. Jag trivs bra! De är sympatiska, har hjärtat på rätt ställe och vill något mer.

Vad gör du annars när du inte är där?

– Vid sidan av det arbetar jag 50% åt EFS Sydöst med att stötta EFS-gruppen i Värnamo med deras mission, diakoni och lärjungaträning. Denna termin har jag dessutom studerat akademiskt om John Wimbers beskrivning av under och tecken som formande erfarenheter. Mitt hjärta är att vägleda kristna från teoretisk kunskap till erfarenhet av Gud, konkret efterföljelse och tjänst. Just nu översätter jag kursen Discipleship Essentials.

Vad ser du mest fram emot i ditt arbete under detta året?

– Det jag ser fram emot i Röke är att få utveckla gudstjänster och få igång lärjungaträning och mission.

Gud rör vid generation Z

Text & Bild: Abbe Hjort

Under andra advent 2025 gav Gud mig en vision, en glimt in i framtiden som berörde mitt hjärta mycket. Det handlade om hur vi ungdomar behöver lära oss att leva ut vår tro på riktigt tillsammans. Där blev det uppenbart hur vi skulle samla den unga generationen till ett namn, Jesu namn. I visionen visade Gud hur vi var många unga samlade i samma åldrar, i ett rum där vi alla lyfte våra händer och tillbad tillsammans. En profetia som senare fick uppfyllas, för när Gud säger något så blir det så! 

Så jag samlade ihop mina närmsta vänner, berättade vad det gällde och sen började planeringen. Det skulle bli fyra träffar under våren 2026, varav två i Örkelljunga och två i Ängelholm. Vi planerade in olika teman för varje gång och började be mycket för denna satsningen. Den helige Andes vägledning var tydlig. Allting stämde och klickade väldigt smidigt, samt att det fanns många eldsjälar som ville hjälpa till med allt möjligt. Men lika tydligt var motståndet, något som fick oss att förstå hur viktigt detta verkligen var. Så vi fortsatte att be och närma oss Gud tillsammans. Ungdomssamlingen kom att heta “På Riktigt” då det blev tydligt vad det handlade om, det var så allt började. 

Upplägget för en kväll kunde se ut ungefär såhär: Vi började med att äta tillsammans, för att sen gå in i undervisningen utifrån kvällens tema. Undervisningen hölls av oss ungdomar precis som resten av kvällen för att få ungdomar i tjänst (vi fick mest hjälp gällande maten vilket var väldigt tacksamt!). Sen var det samtal och bön i grupper där vi bland annat fick testa på förbön, dela profetiska tilltal och bekänna synder för varandra. Allt i en väldigt trygg miljö som har fått vara väldigt betydande. Därefter var det fikapaus för att sen gå in i lovsångsdelen, där musiken leddes av många olika ungdomar hållit på i flera timmar tills midnatt då vi plockade ihop våra saker och begav oss hemåt. 

Gud har fått göra så mycket under dessa kvällarna och nu när jag skriver detta så har vi bara vår sista träff kvar. Det finns många vittnesbörd att lyfta fram och Anden har verkligen varit verksam under varje kväll. Många böner som har blivit besvarade, Andliga gåvor som har börjat användas och liv som fått närma sig Jesus. Men framförallt så har det fått vara en gemenskap, en enhet som bara varit där för Jesus. Det har inte spelat någon roll i vilket samfund man kommer från eller hur långt man kommit i tron utan bara att man varit där för att fördjupa sin tro och få växa tillsammans med syskon i tron. 

Framöver är vi öppna för Herrens vilja i vad vi ska göra härnäst, om vi slutar, fortsätter på samma spår, har mindre samlingar eller går ännu större. Allt är upp till vad Anden vill i vår generation härnäst. Men en sak är säker, vi är här redo att tjäna, fortsätta att tillbe, ära och söka honom. Han som förändrar våra liv. 

Läger i generationer

På vilket sätt är du en förebild för dina barn & barnbarn? På vilket sätt bygger du relation till de runt dig som du längtar efter ska få tag på Jesus? Vi vill möjliggöra det för deltagarna på Föräldrafritt

Denna artikeln kommer snart i Budbäraren!

Text: Iza Jönsson Bild: Ellen Jensen

Det är kväll efter lägrets första dag, jag sitter på balkongen. Jag tittar ut över sjön, solen går snart ner. De yngsta barnen har gått och lagt sig. Nere vid sjön står en morfar med sina tre barnbarn och fiskar. Vid skogskanten springer fyra 11-åringar och en farmor. De samlas i ring, viker sig av skratt och springer sen till lägergårdens baksida. Jag sitter där och skriver tackkort till det eminenta ledarteamet. Då en deltagare kommer ut på balkongen “Hej Iza, jag trodde det såg ut som dig”. Jag frågar honom ”Hur är läget?”, han svarar “Jättebra, Föräldrafritt borde vara flera nätter, minst två” Vi sitter och pratar en stund, sen utbrister han; “Godnatt, ses imorgon” 

Föräldrafritt, ett läger för barn och sina mor/farföräldrar (Tackar för inspo, EFS Västerbotten). Den 9-10 maj var vi drygt 100 deltagare på EFS-gården i Åsljunga. Lägrets tema var “Borttappat och upphittat”. Jesu liknelserna i Luk 15 satte färg på andakter, stationer och lekar. Vi letade mynt i raklödder, hade skattjakt, vi funderade på vem som tappade bort Jesus kropp från graven. Lägret är framförallt uppbyggt av kreativa stationer (snickeri, tovning, dans, bakning, pyssel mfl), vilka möjliggör möten för att dela liv & tro. Jag fascinerades över barnens kreativitet och både barn och mor/farföräldrar njöt av att få hänga utan föräldrarna. Och ryktet säger att flertalet äkta par passade på att ha dejter då de hade barnfritt.

Nu är bönen att alla deltagare fortsatt inser vilket värde de har hos den högste och att du som läser inspireras hur du kan ge Jesus vidare till både en, två och tre generationer. Både dina egna barn och andras. Både genetiska och andliga barn. 

Åhus förträff

Text & Bild: Ellen Jensen

Sommarvärmen var äntligen här och ett gäng pirriga, förväntansfulla och lite nervösa ungdomar rullade in till gården. Under helgen började spärrarna lossna och längtan efter sommarens läger smög sig på. Vi fick tid att lära känna varandra, testa upplägget och ha riktigt kul tillsammans. Helgen bjöd på intressant undervisning och gudstjänst där konfirmanderna fick börja utforska vem Gud är, vi åt också otroligt god mat och hade fartfyllda lekar. 

En av höjdpunkterna var klassiska tävlingen “24 karat” där några konfirmander läste bibeltexten Joh 13:6 med munnen fylld av marshmallows, faddrar som åt fil utan sina händer och några viga personer som plockade upp en kasse från golvet med enbart munnen. Helgen gick fort mot sitt slut och det var dags att vinka hejdå, men nu med den stora glädjen att snart få ses igen. Vi ser så mycket fram emot sommaren, allt som väntar och vad Gud har att visa!

Åsljunga förträff

Text & Bild: Benjamin Ahlander

Äntligen var det dags för förträff! I april fick vi ta emot nästan 30 konfirmander till Åsljungagården, en plats som redan betyder mycket för väldigt många och förhoppningsvis även för det här gänget snart.

Jag heter Benjamin, och jag är en av årets fyra fritidsledare. Vi jobbar hårt för att våra konfirmander ska få dagar fyllda med skratt, rörelse och få anta nya utmaningar men framför allt att bli sedda och bekväma. Under förträffen fick de smaka på sommarens lekfyllda schema. Vi har bland annat släpat runt varandra på madrasser och utmanat varandra i olika stafetter. Annars var dagarna fyllda av lektioner, bad, spel, fotboll i källaren, volleyboll, andakter och massa mat! Den största glädjen i att vara ledare är att få se vänskaperna växa fram. Årets gäng visar verkligen goda tecken på detta. De drar igång egna lekar, pratar på under måltiderna och springer mellan rummen på nätterna. Om några veckor är vi igång och jag tror att Gud redan nu påbörjat något mycket spännande.

När tro möter krigets verklighet

Hur bör en kristen förhålla sig till krig, våld och militärt försvar? Under temadagen om kristen tro och militärmakt fick två olika perspektiv som båda utgick från Bibeln mötas. Johan var en av dem som var på plats.

Text: Johan Malmborg Bild: Lennart Albertsson

Temadagen om kristen tro och militärmakt blev en väldigt tankeväckande dag för mig. I en tid där krig och konflikter känns närmare än på länge blev ämnet både aktuellt och viktigt. Under dagen fick vi lyssna till två olika perspektiv på hur en kristen bör förhålla sig till militärt försvar, våld och fred. Det som gjorde dagen extra intressant var att båda talarna utgick från Bibeln och den kristna tron, men ändå landade i olika slutsatser.

På förmiddagen undervisade Stefan Gustavsson om försvarskrig och människans ansvar i en fallen värld. Han var duktig på att koppla frågorna till hur världen faktiskt ser ut idag, där krig, hot och förtryck fortfarande drabbar människor. Stefan lyfte att fred inte alltid kan bevaras genom att stå passiv, utan att det ibland krävs att människor är villiga att försvara andra mot ondska och våld. Han pratade också om att kristna inte bara kan lämna ansvaret för försvar åt andra människor. Om ingen är villig att skydda samhället riskerar oskyldiga människor att drabbas. Det perspektivet fastnade hos mig, eftersom det handlar om ansvar och omtanke om andra, inte bara om krig i sig.

På eftermiddagen talade Pascal Andréasson utifrån ett fredsperspektiv. Något som fastnade hos mig var när han lyfte att Jesus själv växte upp i en tid präglad av krig, våld och ockupation, men ändå valde en annan väg än många runt omkring honom. Istället för våld talade Jesus om kärlek, försoning och att älska sina fiender. Pascal betonade att en kristen är kallad att följa Jesu exempel och därför arbeta för fred istället för att delta i våld och krig.

Det jag framför allt bär med mig från dagen är värdet av att få ta del av olika perspektiv på en så komplex fråga. Stefans resonemang gav ett sakligt och realistiskt perspektiv på ansvar och försvar i dagens värld, medan Pascal lyfte fram Jesu förhållningssätt till konflikt och vikten av fred och försoning. Eftersmaken av dagen blev därför inte ett enkelt svar, utan snarare en djupare förståelse för att frågor om tro, krig och fred sällan är svartvita. Jag gick därifrån med många tankar kring ansvar, medmänsklighet och hur tro kan påverka våra ställningstaganden i en orolig tid.

Att plantera en ny församling

Hur gör man egentligen när man ska starta något nytt? Under en inspirerande dag i Hörby fick ett gäng utforska det enkla, nära och vardagliga. Små steg som kan börja i hemmet. Evelina, med i nyplanteringsgruppen som stod bakom dagen, berättar mer.

Text: Evelina Rastas Foto: Iza Jönsson

Den 12 april var vi ett 40-tal personer (lika många barn som vuxna) som samlades i EFS-kyrkan i Hörby för gemenskap, bön och undervisning. Vi i nyplanteringsgruppen hade kommit fram till att vi ville att den här dagen skulle handla om församlingsplantering i praktiken – hur gör man egentligen? Därför var detta temat och gästtalare var Per-Eive Berndtsson. Dagen började med lunch och sedan fick vi lyssna när Per-Eive berättade om sina egna erfarenheter kring församlingsplantering samt vad det är viktigt att tänka på när man ska plantera en ny Jesus-älskande gemenskap. Han inledde med att problematisera vad en församling egentligen är ”Vem säger att en församling måste se ut på ett visst sätt?” Han fortsatte sedan med att berätta om sitt arbete i Halmstad och hur Johanneskyrkan där växte fram och så småningom blev Kornhillskyrkan. Detta är en berättelse som är inspirerande att höra. Tänk vad Gud kan göra om man bara lyssnar på honom och gör som han säger! Det krävs en del mod bara för att våga göra det men att lyda Gud främst, och inte människor, är en nyckel för att komma framåt i sin församlingsvision.

Alla tog nog med sig mycket från den här dagen men det jag framförallt fick med mig och har fortsatt att tänka på är att väckelsen lever i hemmen. Det är där det börjar och det är där det växer fram något som sedan kan bli något större. När man planterar en församling ska man inte stressa fram något stort och häftigt utan man ska börja i det lilla, bjuda hem några, äta middag (eller fika) tillsammans och sedan be, lovsjunga och läsa Bibeln. Där sås fröna som sedan växer till något fantastiskt. I en öppen grupp finns det alltid plats för fler. 

Per-Eive lyfte också att en fungerande församling är som en fungerande familj. Det finns alltid en samhörighet och ett vi-tänk. Man ställer upp för varandra. Om någon går igenom något så är de andra där och stöttar, om någon ska flytta så kommer de andra och bär kartonger. Det finns föräldrar som ska vara en förebild för de andra och leda alla in på rätt väg. Ingen är förstås perfekt men nödvändigt är att den som leder ständigt strävar efter helgelse för att visa de andra hur de ska göra i sin strävan att efterlikna Jesus, med allt vad det innebär.

Det är också viktigt att vara tydlig med vad det är man vill bygga från början. I ett församlingsbygge så är man flera som måste jobba mot samma mål. Om man inte är överens om vart man ska så är det svårt att komma dit och folk kommer att hoppa av längs vägen. Att ha en vision som tydligt kommuniceras till församlingen eller den lilla gruppen är därför av vikt.

Det finns mycket mer att säga om den här dagen men framförallt var det väldigt fint att få komma samman med andra som brinner för Guds rikes tillväxt. Per-Eive är alltid duktig på att nämna att det bästa sättet att missionera är att plantera fler församlingar och det är nog något som vi behöver hålla i åtanke och prata om mer aktivt. Om man ser till vår region så kan man ganska snabbt konstatera att det finns många orter i Skåne där det ännu inte finns någon EFS-förening. Dessa orter vill vi i nyplanteringsgruppen särskilt rikta blicken och bönerna mot och uppmuntrar dig att också göra det. Det börjar med en bön och en längtan – sedan kan ett frö sås som kanske växer och blir något stort och vackert!

En tro som växer under press

Ett land fyllt av kontraster, en kyrka under press och församlingsbor som bär. Maria Grahn, från Sydsverige, var en av dem som besökte Indien i höstas genom EFS

Text & Foto: Maria Grahn

Hur kan man med bara några ord beskriva ett land nästan lika stort som Europa, med minst lika stora kulturella skillnader som vi har här? Att ta sig runt i storstäder och på turistattraktioner kan ju inte jämföras med att gå på en dammig bygata, eller pruta på kryddor på den lokala marknaden utan att prata samma språk som försäljaren.

Jag fick förmånen att åka med EFS till Indien hösten 2025. Vi fick chansen att bekanta oss med några av Indiens många religioner, men en anledning till resan var förstås att lära oss mer om den lutherska kyrkan i centrala Indien – Evangelical Lutheran Church in Madhya Pradesh. På ett par veckor kan man förstås inte lära sig allt om ett land, men många av oss hade varit i kontakt med våra systerkyrkor tidigare och flera av oss hade varit i Indien tidigare vilket förstås hjälpte till.

En av de saker som berörde mig mest var när vi fick besöka ett hem för barn/ungdomar som var blinda, döva eller hade någon annan funktionsvariation. Tidigare hade hemmet finansierats via en svensk organisation men idag kan kyrkan på grund av nya regler, inte längre ta emot pengar från utlandet och finansieringen till hemmet har stoppats. Kyrkan har inte råd att ta över kostnaderna och idag är det enskilda församlingsbor som ibland skänker lite pengar så att de inte ska behöva svälta. När vi var där stötte jag på ett ansikte som jag tyckte mig känna igen från Spädbarnshemmet i Junardeo för mer än 20 år sedan och jag fick bekräftat att denna kvinna tidigare bott där. Hon, som själv inte kan prata och som inte kan gå, bodde på spädbarnshemmet och hjälpte till med att trösta de små när ingen hade tid att gå runt med dem. Även om hon inte kunde klara sig själv, kunde hon vara ett knä att finna tröst i. När barnhemmet sedan stängdes fick hon möjligheten att flytta till det här hemmet för personer med funktionsvariation och slapp hamna på gatan.

När vi var där, var kyrkans tillgångar låsta och de få pastorer som finns, hade inte fått ut lön på många månader. Några av oss fick möjlighet att sitta ner med den lokala prästen och lyssna till hans berättelse om hur det är att vara kristen i Indien i en tid när det Hinduiska nationalistpartiet vill ha allt mer makt och förföljer alla som inte tycker som de samtidigt som kyrkorna växer som aldrig förr.

Stor glädje i Blekinge

En helg i Blekinge fylldes av undervisning, gemenskap och uppmuntran kring vad det innebär att leva mission i vardagen. Deltagarna fick med sig både mod och glädje att dela sin tro i det lilla, tillsammans med andra

Text: Olof Schelin & Sandra Åhman Foto: Camilla Sjögren

I slutet av februari samlades ett 70-tal personer i EFS Jämjö, som för övrigt är längst bort i vår region, för att höra Martin Alexandersson och Mia Ström undervisa om temat Leva mission var dag. På fredagen bjöd Mia in till en prästlunch där hon talade föredömligt om hur vi arbetar för att kyrkan ska leva och förstå sin kallelse att följa Jesus tillsammans utifrån bibelversen “som fadern sänt mig sänder jag er” (Joh 20:21).  

Helgen präglades av glädje och ärlighet, där både positiva och negativa erfarenheter av att dela tro i vardagen lyftes. Martin är jordnära och det var enkelt att leva sig in i hans scenarion och applicera exemplen på sin egen vardag. Det ledde också till många frågor och levande samtal i smågrupper. 

Hela helgen blev till stor glädje, särskilt för värdarna i Jämjö. Efter konferensen har responsen varit att man känt sig uppmuntrad att kravlöst dela sin tro, inte utifrån prestation utan identitet. Det uppmärksammades också att “leva som sända gör vi bäst tillsammans”. Det är extra fint när de som varit huvudansvariga efteråt kan uttrycka tacksamhet och känna sig välsignade. 

I slutet av mars samlades EFS Blekingerådet för att utvärdera och konstaterade att flera sammanhang visat mycket tacksamhet och en god eftersmak. Gruppen tar med sig flera lärdomar till nästa års konferens som hålls i Möllebackskyrkan, Karlskrona mellan 9-11 april. Det fattades ett enhälligt beslut att nästa tema är “Jesus Kristus, bibelns kärna och stjärna” för att uppmuntra till bibelglädje. Kerstin Oderhem närvarar bland annat.