
Ett land fyllt av kontraster, en kyrka under press och församlingsbor som bär. Maria Grahn, från Sydsverige, var en av dem som besökte Indien i höstas genom EFS
Text & Foto: Maria Grahn
Hur kan man med bara några ord beskriva ett land nästan lika stort som Europa, med minst lika stora kulturella skillnader som vi har här? Att ta sig runt i storstäder och på turistattraktioner kan ju inte jämföras med att gå på en dammig bygata, eller pruta på kryddor på den lokala marknaden utan att prata samma språk som försäljaren.
Jag fick förmånen att åka med EFS till Indien hösten 2025. Vi fick chansen att bekanta oss med några av Indiens många religioner, men en anledning till resan var förstås att lära oss mer om den lutherska kyrkan i centrala Indien – Evangelical Lutheran Church in Madhya Pradesh. På ett par veckor kan man förstås inte lära sig allt om ett land, men många av oss hade varit i kontakt med våra systerkyrkor tidigare och flera av oss hade varit i Indien tidigare vilket förstås hjälpte till.
En av de saker som berörde mig mest var när vi fick besöka ett hem för barn/ungdomar som var blinda, döva eller hade någon annan funktionsvariation. Tidigare hade hemmet finansierats via en svensk organisation men idag kan kyrkan på grund av nya regler, inte längre ta emot pengar från utlandet och finansieringen till hemmet har stoppats. Kyrkan har inte råd att ta över kostnaderna och idag är det enskilda församlingsbor som ibland skänker lite pengar så att de inte ska behöva svälta. När vi var där stötte jag på ett ansikte som jag tyckte mig känna igen från Spädbarnshemmet i Junardeo för mer än 20 år sedan och jag fick bekräftat att denna kvinna tidigare bott där. Hon, som själv inte kan prata och som inte kan gå, bodde på spädbarnshemmet och hjälpte till med att trösta de små när ingen hade tid att gå runt med dem. Även om hon inte kunde klara sig själv, kunde hon vara ett knä att finna tröst i. När barnhemmet sedan stängdes fick hon möjligheten att flytta till det här hemmet för personer med funktionsvariation och slapp hamna på gatan.
När vi var där, var kyrkans tillgångar låsta och de få pastorer som finns, hade inte fått ut lön på många månader. Några av oss fick möjlighet att sitta ner med den lokala prästen och lyssna till hans berättelse om hur det är att vara kristen i Indien i en tid när det Hinduiska nationalistpartiet vill ha allt mer makt och förföljer alla som inte tycker som de samtidigt som kyrkorna växer som aldrig förr.

