Tre härliga veckor på Åhus konfa
Text: Melker Stefansson Bild: Ellen Jensen
Till en början var det ganska enkelt att hinna hälsa på alla, för mig och min ledarkollega Axel från vår tandemcykel. Men allteftersom klockan närmade sig tre rullade fler och fler bilar in på parkeringen tills vi varma, och något snurriga, stod i lektionssalen med tjugo främmande livsöden som vi skulle dela vardag med i tre veckor. Tänk om vi visste då hur bra vi skulle ha det!
Redan från början stod det klart att detta gäng var sugna på att se vad Jesus har att erbjuda, och många vittnade om att de längtade efter att lära känna Gud, att få se vem Han verkligen är. Andakterna växte fram till att bli en höjdpunkt för dagen och en plats att, på ett ömt och nära sätt, dela gemenskap med Gud och varandra i såväl stillhet och ljuständning som lovsång och förbön. Fokusskiftet från vårt görande till Hans blev en vila och påminnelse för konfirmand, fadder och ledare om varför vi verkligen var där.
I en annan del av vardagen fick vi mötas i och utmanas av aktiviteter, lekar och bus, både från ledarsidan och konfirmander. Jag minns särskilt de tappra själar som redan första dagen bestämde sig för att helhjärtat kämpa för vinsten i badligan, trots de ökända Åhus-temperaturerna, och hur de var väl värda sina godispåsar vid lägrets slut för att ha badat vid varje givet tillfälle. Också engagemanget i städtävlingen bör nämnas som något utöver det vanliga! Ni föräldrar borde antingen vara stolta, eller fråga varför det inte ser bättre ut där hemma…
Söndagen under lägrets andra vecka bjöd konfa Åhus 26 in till besöksdag för föräldrar och anhöriga, som besvarade inbjudan med bravur. Kyrksalen var fullsatt när konfirmanderna bjöd på tonsättningen Vi tror av lägrets tema, trosbekännelsen, och ett fullspäckat drama med scenografi från rekvisitagruppen och flertalet talangfyllda skådespelare. Dagen avslutades med en intensiv och jämn match fuzkboll där anhöriga fick köpa fusk som påverkade matchen till deras ungdoms favör, eller inte… Ett axplock är inbytta småsyskon, sammanbundna ben, förstorad boll, förminskade mål och en nästan oräknelig mängd doppade huvuden i vattenhinken!
Avslutningsvis vill jag skicka ett stort tack till alla er som burit lägret ekonomiskt, med er tid och i bön, utan er hade vi inte klarat oss. Ett stort tack ska också ni föräldrar ha som lät oss få lyckan att lära känna och umgås med era fantastiska ungdomar i tre veckor!