Att plantera en ny församling
Hur gör man egentligen när man ska starta något nytt? Under en inspirerande dag i Hörby fick ett gäng utforska det enkla, nära och vardagliga. Små steg som kan börja i hemmet. Evelina, med i nyplanteringsgruppen som stod bakom dagen, berättar mer.
Text: Evelina Rastas Foto: Iza Jönsson
Den 12 april var vi ett 40-tal personer (lika många barn som vuxna) som samlades i EFS-kyrkan i Hörby för gemenskap, bön och undervisning. Vi i nyplanteringsgruppen hade kommit fram till att vi ville att den här dagen skulle handla om församlingsplantering i praktiken – hur gör man egentligen? Därför var detta temat och gästtalare var Per-Eive Berndtsson. Dagen började med lunch och sedan fick vi lyssna när Per-Eive berättade om sina egna erfarenheter kring församlingsplantering samt vad det är viktigt att tänka på när man ska plantera en ny Jesus-älskande gemenskap. Han inledde med att problematisera vad en församling egentligen är ”Vem säger att en församling måste se ut på ett visst sätt?” Han fortsatte sedan med att berätta om sitt arbete i Halmstad och hur Johanneskyrkan där växte fram och så småningom blev Kornhillskyrkan. Detta är en berättelse som är inspirerande att höra. Tänk vad Gud kan göra om man bara lyssnar på honom och gör som han säger! Det krävs en del mod bara för att våga göra det men att lyda Gud främst, och inte människor, är en nyckel för att komma framåt i sin församlingsvision.
Alla tog nog med sig mycket från den här dagen men det jag framförallt fick med mig och har fortsatt att tänka på är att väckelsen lever i hemmen. Det är där det börjar och det är där det växer fram något som sedan kan bli något större. När man planterar en församling ska man inte stressa fram något stort och häftigt utan man ska börja i det lilla, bjuda hem några, äta middag (eller fika) tillsammans och sedan be, lovsjunga och läsa Bibeln. Där sås fröna som sedan växer till något fantastiskt. I en öppen grupp finns det alltid plats för fler.
Per-Eive lyfte också att en fungerande församling är som en fungerande familj. Det finns alltid en samhörighet och ett vi-tänk. Man ställer upp för varandra. Om någon går igenom något så är de andra där och stöttar, om någon ska flytta så kommer de andra och bär kartonger. Det finns föräldrar som ska vara en förebild för de andra och leda alla in på rätt väg. Ingen är förstås perfekt men nödvändigt är att den som leder ständigt strävar efter helgelse för att visa de andra hur de ska göra i sin strävan att efterlikna Jesus, med allt vad det innebär.
Det är också viktigt att vara tydlig med vad det är man vill bygga från början. I ett församlingsbygge så är man flera som måste jobba mot samma mål. Om man inte är överens om var man ska så är det svårt att komma dit och folk kommer att hoppa av längs vägen. Att ha en vision som tydligt kommuniceras till församlingen eller den lilla gruppen är därför av vikt.
Det finns mycket mer att säga om den här dagen men framförallt var det väldigt fint att få komma samman med andra som brinner för Guds rikes tillväxt. Per-Eive är alltid duktig på att nämna att det bästa sättet att missionera är att plantera fler församlingar och det är nog något som vi behöver hålla i åtanke och prata om mer aktivt. Om man ser till vår region så kan man ganska snabbt konstatera att det finns många orter i Skåne där det ännu inte finns någon EFS-församling. Dessa orter vill vi i nyplanteringsgruppen särskilt rikta blicken och bönerna mot och uppmuntrar dig att också göra det. Det börjar med en bön och en längtan – sedan kan ett frö sås som kanske växer och blir något stort och vackert!